Ley Lines

120704 / Erik Jonasson

Ett mycket fint nytt album från Conny Olivetti! Som vanligt imponeras jag av det mesta när det gäller denna man. Kan inte riktigt få ner mina intryck på pränt så jag nöjer mig med att säga: BRAVO!
ps.(min favvovideo är Ley Lines part one, two & three. Sjukt bra låt också!)

___________________________________

120609 / Fredrik Jonasson

Jag har lyssnat väldigt frekvent på det här albumet de senaste veckorna och jag tycker det är vansinnigt bra. Ännu en gång har Olivetti överträffat sig själv och jag tycker det här är det bästa släppet han gjort. När jag säger det ska ni veta att jag tycker mycket om hans tidigare grejer.

“Ley Lines (Part one, two and three”
Otroligt bra introspår och jag tänker inte börja droppa referenser här, men den sitter som en smäck. Retrodoftande instrumental elektronisk musik som känns helt tidlös.

“Connections”
Så presenterar sig då Linnea och som vanligt är hon helt lysande. Vilken sjukt bra sångerska hon är! Den här låten är helt grym i arr, melodi och text. Släppte Olivetti singlar skulle detta vara en. Fanns det någon rättvisa skulle det också bli en superhit.

“Split the Sentence”
En lugnare hypnotisk bit, som bärs av Linneas sång och en fantastiskt snygg instrumentering. Världsklass.

“Speed Dating in the Amazonas”
Så sjukt cool. Låten som Yello drömmer om att de gjort istället för den skiten de verkligen gjorde efter de två första albumen.

“Native Tundra”
Kanske skivans parantes, men även paranteser är sköna ibland. Vi behöver andas ut lite efter förra låten. Snyggt och stämningsfullt.

“Debbie McGee in a Box”
Den här är så jeflars bra att jag tappar andan. Linnea igen… bara att lyfta på hatten. Arret är helt briljant. Suggestivt och bluesigt i en elektronisk nästan ambient klädnad. Fullständigt älskar det här.

“Ley Lines (part four, five and six)”
Avslutningsspåret är lika självklart som introspåret och beskrivningen av det gäller här också.

Summa summarium:

Jag bryr mig inte så mycket om vad som är Olivetti och vad som är Whatif?, det jag hör är att alla bitar fullständigt faller på plats i detta släpp.

Hela skivan känns helt laddad och svettig (på det bra sättet ). Jag får på något vis Voodoo-feeling och tänker att precis så här hade det låtit om Dr John hade gjort elektronisk musik…  Detta är väldigt långt från den distanserade kyla elektronisk musik allt för ofta lider av.

Detta album förtjänar en jäkla massa respekt och uppmärksamhet.

Tack så väldigt mycket för att jag får vara en av the faithful few!

———————————————

Hasse Öman

Nu har jag lyssnat, vilat och lyssnat igen några gånger på Ley Lines. Albumet är lätt att ta till sig men samtidigt fyllt med detaljer att upptäcka vid nästa lyssning. Inte minst för att judkvalitet och mix är i absolut toppklass. Man orkar lyssna på Ley Lines flera gånger i rad – ingen “mixbus-dist” som tröttar öronen och geggar över detaljer och perspektiv.

Det är väldigt mycket “maskin” i detta album. Därav min referens till en kubistisk målning. Jag får ofta bilder i huvudet när jag lyssnar på musik som engagerar mig och i detta fall är det kubism  Mängder av orelaterade “syntljud” i arren, men det blir aldrig kallt och det maskinella kontrasterar på ett genialt vis mot Linneas varma och sensuella sånginsatser. Jag vet inget om whatTiF eller dess musik så det är “nytt” och överraskande för mig.

Lite kommentarer om spåren:

Ley Lines (Part one, two and three): Jag reagerar på att låten är i dur och “sus4-ig” – ovanligt i denna typ av musik. Ger en extra fräschör och positivt anslag tillsammans med den läckra polyrytm. Denna (och avslutningen) gör en kontrasterande inramning till övriga stycken – välordnade strukturer och arr mot ljudcollage, kaos, oro och “osäkerhet”

Connections: Helt otroligt bra låt – just den där kontrasten jag nämnde ovan. Symboliken och det ironiska anslaget gör upplevelsen ännu bättre (brukar annars inte lägga någon vikt vid texter). Hypnotiskt upprepande och enkel melodi som Linnea förvaltar så bra – soul är ordet! Jag “lånar” omdömet Världsklass om denna!

Split the Sentence känns som del två av Connections, rundar av diptyken snyggt.

Speed Dating in the Amazonas Den hypnotiska bakgrunden är varm som en våtbastu – instant Amazonas Den processade Yello-inspirerade sången kan jag vara utan 

Native Tundra Mest “kubism” i denna – mer ljudcollage än “låt”

Debbie McGee in a Box Mer ljudcollage, nu med Linnea! Mörk och smärtsamt mardrömslik stämning! Igen en fantastisk insats av Linnea!

Ley Lines (part four, five and six): Avslutningen låter mer retro än part 1-3 – mjukare klanger och Berlin-aktig harmonik och rytmik.

Högsta betyg till Ley Lines! Satt i kontrast till övrigt jag hört från Conny Olivetti så “medverkar” han inte så mycket på detta album – men han är onekligen den ödmjuke guden som skapat världen man kliver in i

————————————–

120606 / David Buco

Another fine release from Conny Olivetti. I have listened to Ley Lines at least a half a dozen times the past several weeks and though I already expected the vocals (due to previous reviews), I was still somewhat shocked. In a pleasant way! Beautiful voice in an understatement. And blended perfectly with the rich textures provided by the musical soundscape.

The watermark set by Strategems may be tough to beat. But Ley Lines, while coming close, is in a slightly different realm from the two previous releases I’ve listened to. It stands on it’s own very well and will be gracing the drawer of my CD player for years to come.

Excellent work, as always!

————————————–

120606 / Kathleen McCarty

i absolutely LOVE this, conny. i’ve listened to it a buncha times already.
the first time i played it, reap came out from the other room and asked me, “who the hell is this?”
(this means he likes it, by the way. mwhaha.) my first whole conny album experience, and it is a wonderful thing.
sniffle. thanks for the treat. um, methinks i need more now.

————————————–

120530 / Mikael Berglund


Äntligen har jag fått tid från annat skit som pockat på uppmärksamhet de senaste veckorna och kan äntligen sätta mig ner och lyssna igenom Connys senaste alster Ley Lines som damp ner för drygt två veckor sedan. Jag hann då bara lyssna igenom en gång samtidigt som jag gjorde annat vid datorn så jag fick inget riktigt intryck av den. Nu när den ikväll genomlyssnats mer noggrant så känner jag mig beredd att plita ner mina intryck:

Vad som slår en efter första genomlyssningen är att den tungt beatdominerade stilen fått gett vika ytterligare för mer en ljudkollageaktig, expressiv stil. Den omställningen kunde höras redan på förra albumet men har här drivits ännu längre. Egentligen är det bara Ley Lines (part 1 till 6) som jag tycker stilmässigt påminner om det tidigaste albumen. De samplade rösterna har i stort sett fått ge vika för Linneas uttrycksfulla sång. En snabb genomgång av låtarna:

1. Ley Lines (part one, two and three)

Börjar med tidigt 80-tals TD-inspirerad arr med en vacker arp-slinga som i part two övergår i Kraftwerk-inspirerat tungt beat med vocoder för att återgå till samma stil som part one.

2. Connections

Ett ljudkollage med sång av Linnea på en bädd av stadigt beat.

3. Split The Sentence

Ödsligt pianospel till sång av Linnea.

4. Speed Dating In The Amazonas

Hypnotisk låt med sång (Pål?) och lite mer tillbakadraget beat. Den här är i stort sett en nedpitchad variant av ‘up the river’ från wHaT iF?:s album ‘Another Scary Thing’.

5. Native Tundra

Ytterligare ljudkollage. Stilen påminner lite om Downloads ‘The Eyes of Stanley Pain’ om någon nu hört den 

6. Debbie McGee In A Box

Börjar lätt kaotiskt med sång/körande av Linnea och kristalliserar sig efter halva vägen till ett beat med ljudkollage och en antydan till loopad melodi.

7. Ley Lines (part four, five and six)

Fortsätter i samma stil musikmässigt som part one med en arp-slinga men stilen här påminner mer om Jean Michel Jarres äldre verk än TD tack vare ljudvalen. Part five påminner om part två ljudmässigt men har ändå sin egen stil och ett annorlunda beat (för Conny som brukar föredra ett stadigt four on the floor ). Part six avslutar med ett processat samtal blandat i lika delar med ett ljudkollage/drone.

En fråga man kanske kan ställa sig är: Är det wHaT iF? eller Conny man hör?  Räknat över låtarna så är det 2 av 7 låtar, dvs ca 28% som jag skulle säga är distinkt Connys egen stil men om man tittar över låtlängd kontra totallängd så blir det faktiskt 45% tack vare Ley Lines part 1 till 6:s totalt dominerande längd. Men egentligen – spelar det någon roll? Nä, det tycker jag inte för albumet är fortfarande suveränt bra i min bok. Jag tycker att Linneas och Påls(?) sång adderar mycket till att göra låtar organiska och dynamiska vilka blandas med den lite mer strikta och direkta arp/beat-uppdelade stilen på ett bra sätt. Separata men ändå en helhet på något vis.

Tekniskt sett är det som vanligt helt fullständigt fläckfritt producerat med klar och tydlig ljudbild. Om jag någonsin själv spottar ut mig något värt att få ner på ett album så vet jag vart jag skall vända mig.

Det enda kritiken jag kan komma med är ju att albumet var så kort. Med 41 minuter så är det LP-längd på det. Fast man slipper ju knastret och att byta sida efter 20 minuter 

Är man ett fan som jag så finns det inget annat betyg att ge än fem LP:s av fem möjliga 

Och har ni läst så här långt utan att falla i sömn så borde ni fan få en uthållighetsmedalj, hehe.

—————————————-

120512 /Maarten van Valen 

Leif, again, this is a very fine album! Ranks close to Stratagems for me.

I have listened to it three times and so far the set of Ley Lines-tracks are the ones that have hit the best- but then you know I’m an old-school Berlin-fan. Like the progression a lot in the first track.
The vocals- Linnea is definitely a very good singer. I would have loved a bit more gripping background in her tracks, a bit more of the threat that a Massive Attack can give their tracks (Inertia Creeping for instance) but to juxtapose her soulful voice against an ambient backdrop is pretty spooky in itself and works the detached angle really well. Speed Dating’s vocals are gold- very, very good track that, next to the opening my next favourite track!

So again a favourite for the headphones at late night travel….a keeper for sure!

Well done mate!

———————————————

120510 / John-Erik Andersson

Well then came the Conny’s new CD. I’m thinking about what’s happening in Conny’s creative workshop. It is a wonderful mix of Kraftwerk and Yello. The influences are very clear to me. In contrast, Tangerine Dream parables that I like so much completely blown away. I like the disc and as I said on the last album that Conny has its very own style.

————————————

120505 / Robert Frampton-Fell

Well thanks, once again, for the CD Conny. As usual you have created a piece of music which is of interest and one demanding attention and of course the standard of musicianship goes without saying. Last time I found it hard to give a review because Edgeland, although I could appreciate the level of musicianship and composition just wasn’t my sort of music. If anything this new piece I find even more difficult because it takes me even further into unfamiliar territory relevant to the kind of music I normally listen to and enjoy, so please take any comment with a pinch of salt.

I liked Linnea’s voice, sounded to me a little like a cross between Kate Bush and Beth Gibbons and had a haunting, dislocated and disconnected quality about it – this was a highlight for me and certainly added a hugely positive touch to the music. However, the repetitious bass thump, ‘underwater’ type gurgling sound effects and other effects were of interest for a while but gradually waned as I began to lose interest – too much of too much for me I’m afraid.

It’s probably best that I don’t write anymore because, as I mentioned earlier, I am not really one to comment as I couldn’t do what you do. I applaud your motivation, desire, musical skill and creativity, even though I might not really appreciate what it is you produce. I wish you well and urge you to continue on your creative exploration.

—————————————-

120504 / Michael Lee

My copy is here, which was a lovely surprise. Thanks very much Leif.
Playing it now, ad it sounds very robust.
i’ll post more thoughts later.

————————————–

120504 / Gerard Sands

I’m afraid for me the instrumental Ley Lines was by far the best part of the album.
I’m not very keen on the female vocal tracks at all, having heard them once there
wasn’t anything to draw me back to them. Sorry Conny, you need to go solo again.

———————————–

120503 /Jim MacManus

First play was very robust, I will be listening to this a lot. Great stuff Leif.

————————————

120503 / Simon Hewitt

I love the way the title track bookends the album.
And “Speed Dating in the Amazonas” works really well – it stuck out as I was driving
over to Portesham through the mist – there’s a real mugginess to it.
End to end the album is great.
It feels an album of two halves – the six movements of the title track bookending it have
a classic motorik feel. Sandwiched between are a series of spook-songs, with atmospheric
settings and even some vocals. For me the strongest of these are ‘Speed Dating in the Amazonas’
and ‘Debbie McGee in a Box’, where the arrangements feel more fleshed. That isn’t to dismiss
the other songs however; the album is great throughout, working especially well as a soundtrack
to drives through the Dorset countryside.

————————————-

120503 / John Roussety

ah – mine arrived this morning too
Thanks for that Leif!

as I posted on Facebook…….

I have just received my copy of Ley Lines and it is getting its first listening – nice and
loud too as it is the middle of the day and there are no neighbours to worrry about.

I am really enjoying the opening tripartite title track.
I find it quite hard to imagine how it started out as a jazz record
:)
… It seems, at first listen, maybe the most straighforward of your cds so far. In a good way.
I really really like Linnea’s contribution on Connections. Not that it actually souunds like them
but there is something that brings to mind the Tricky/Massive Attack/Porishead axis – maybe it’s
the fact that her voice has a resemblance to Martina’s and there is a touch of that jazzy
inflection that Beth Gibbon has as well.

ok, now Split the Sentence is starting to make sense on the ‘jazz’ front.
I like this a lot – you two make great music together – there is fabulous space in this.
Again, not that it actually sounds like either of them but it is suggesting elements of
In a Silent Way and Colour of Spring.
The album took a complete left turn after the opening track.

Pal’s vocal on Speed dating is frightening my dog
lol
menacing – forboding.
I am really enjoying this disc.

Native Tundra reminded me of Moribund The Burgermeister
:)
lol – what on Earth is Debbie McGee in a Box all about?
Impressionistic stuff!

I like the Wish You Were-esque idea of splittting Ley Lines into bookends at either end.
That vocal at the beginning of Part 4 – I’m sure I’ve heard that before ;)
(I shan’t use the K word though they obviously loom large on this one)

Well I really enjoyed that from beginning to end.
Thank you.
Second play straight away.

————————————————

120502 / Jim Thompson

I couldn’t get on with Stratagems and i have never heard Edgeland. I have played this four times now………
Oh Conny amazing just amazing. I asked you why you didn’t do more with vocalists and
more’ Approaching Hilbre Island ‘ kinda vibe sounds and now you have!
I love this man i really love it. It just works so well.

I am so fucking proud of you my friend. Well done.

———————————————-

120501 /Kevin Stout
I’ve just received the latest blast of SwedishSonicSculpting and have given it a spin.

It will be the first of many.
Linnea’s vocals bring a coolness to the sounds created by Conny.
Standout track on the first run through ‘Debbie McGee In A Box’.
Another gem from the House of Olivetti.

——————————————————

120428 / Ian Pope

Gratefully received today, thank you Leif! Sounding good!
The more I hear it, the more I like. The some tracks sound like a conscious moving away from the electronica & motorik
styles of the last couple of albums. I think the vocals bring an eery quality to the album.

Debbie McGee, a murder ballad? You’re not going all Nick Cave on us, are you Conny? ;)

——————————————-

120426 /Brin Olson 
The six part title track, which bookends this new offering from Conny Olivetti, is a wonderful slice of
colouful techno genius that will have fans of Kraftwerk jumping for joy. Adding an extra dimension on this
album are the superb vocals from wHaTiF’s Linnea. ‘Connections’ and ‘Split The Sentence’ ooze with sultry Jazz styling.
Feel the jungle heat and menace on the mysterious, atmospheric gems, ‘Speed Dating In The Amazonas’ and ‘Native Tundra’.
Quite terrific! The showstopper here though must be the wonderfully titled ‘Debbie McGee In A Box’.
A brooding collage of twisting sound and Linnea’s voice. Unbelievable!

Another impressive album from the Scandanavian Master.
———————————
120420 / Marakas Combustion
Olivetti Does it again, within ” Ley Lines “, Synplant sound splashes are seamlessly integrated into subterranean
electronic rhythms, with yearning vocals from Linnea SJ, and deep down Yello stuff of Pal Jansson!!!

Get it now – I’ve got mine….I was first to receive it from a mysterious benefactor!

Stop listening to all that pop shite and stretch your intelligence with some Swedish Electronica – Musika smörgåstårta.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s