Klangwelt

Jim Thompson – 151231

So ,”Tomten”, visits me out of the blue and five minutes later ‘ Klangwelt’ is on the player. Fantastic production and , honestly (I know I have said it before ) yer man’s best yet. Blimey , Leif Franzen way to go man !

_____________

Simon Hewitt- 151231

Awesome! Another great album from the annoyingly prolific Conny. As ever, frankly. At times I thought it was an alternate soundtrack for Zabriskie Point or similar movie. Sorry when it ended.

_________________

Stephen Carlsson – 160102

received today with many thanks
Another superb album of very high quality – very professional
I have got to track 5 at the moment – all very strong tracks.
I love track 5!!
I’ve [played it all now – THRICE!!
Superb stuff – tracks 7 and 8 were even better
You must be very proud of yourself
We at BCB are all proud of you too!
Well done!
Good lad
Thanks again and well done my friend – a very strong album – another great one!

_________________

Jim McManus – 160107
The standard has been met again.
It’s exceeds all expectations, again.

_________________

Jaak T Arendi – 160109

I’ve had the pleasure to having the brand new album “Klangwelt” for a while and to sum it up, imho, WOW! Yet another absolutely delightful piece of music from Conny Olivettii! This time not only traditional sounds but also new, very exciting and exotic sounds as well! I rely enjoyed the album so out of 5 keyboards I’d say I’ll give 4 full and a 66 key one. Smiley smile
Thanks Conny for yet another very good album

_________________

Maria Rivington – 160110

Likewise, the Klangwelt album has been played in this household during the week and although it’s clearly a darker offering, lyrically and musically with Marakas’ bringing in some riff-like elements and Linnea’s contribution sounding as if they come from a different place than the playful-only corner in ‘Whatif?’, it’s still the same solid and even quality offering from the Olivetti studio as we’ve come to expect over the past 4-5 years. Some obvious nods to the house Gods (Kraftwerk & poss Dead Can Dance?) can be spotted but does not take anythong away from a very gratifing listening experience. Thumbs up!

Mikael Berglund

The Threat Is There To See och Alle Menschen blev direkta favoriter. Albumet låter i mitt tycke mer melodiskt jämfört med tidigare släpp och en del spår tassar på EBM/industri-gränsen. Kanske vore något att utforska närmare Rock-solid produktion som vanligt. Tom mina normalt basfattiga HS7:or mullrar till.

Skulle nog säga att det här är det bästa albumet hittills faktiskt.

__________________

John Roussety – 160115

Fabulous latest release from Conny Olivetti
Delightful ambient electronica

Lovely fat synths – try it.
You’ll like it

Erko

Wow! Vilken skiva! Först tyckte jag att den spretade lite mycket men när jag har låtit den gå några varv har den verkligen växt. Produktionen är som vanligt fantastisk (hur gör du???) och låtarna vävs ihop med ljudlandskapen och samplingar på ett magiskt sätt.

Favoriterna för mig är International Human Right och Willilms place -Chant of the Alchemist.
Högsta betyg:

___________________

160117

Ralmroth74
Fintfint! Du förvaltar arvet från Cabaret Voltaires Red Mecca och Voice of America med bravur och skapar något unikt. G.vet soundtrack för Bladerunner 2.
_______________________
Bryan Eccleshall – 160122
Well played, Conny. Thoroughly enjoying it. Sort of terrifying to
be reminded of Bush and co, though.
_______________________

Maarten van Valen – 160208

This is another wonderful album, Mr. Olivetti! For Klangwelt we are again being caught in the netherworld of audiophonic historic material and the electronic troposphere, conjuring up the less frenetic worlds of Kraftwerk with dabs of dark ambient and chilltronica. Klangwelt certainly does not gets stuck in a groove nor wants to envelop you, it has a very Radiophonic Workshop appeal- I love how Bush’s historical Iraq-speech gets an almost burlesque backing in The Threat, Gyokuon and Ohrls are like episodes from the X-Files, WPU is even creepier (Coil’s Hellraiser-themes anyone). The more detailed songs like Alle Menschen (superb!) and my favourite, Selbstreferentiell show a beating heart with a shimmering melody pushing against the membrane that holds the digital intestines together…this is another most excellent album. 9/10

_________________________

Fredrik Karl Anders Jonasson – 160521

“Every time Olivetti releases an album I comment on how prolific he is and it’s difficult not get stuck in that. My Goodness, I mean, how can you pour out that much music?!
I’m late with this review and a new one is probably finished if I’ve got it right. The single and video “Common European Rot” is out and it’s probably a matter of time when the new album is out.

By the way, if you haven’t heard ”Common European Rot” so check it out. Crazy good.

And so is this album as well, of course. As always. If you are familiar with Olivetti’s work, you know where you are. Olivetti’s style is immediately recognisable – a fusion between late Kraftwerk and Yello’s best. But most of all Olivetti. He is his own genre.

It rocks and there are smiley faces, sincerity and there is reflection. I love it when you through instrumental music (albeit with the usual voice samplings and some additions by Linnea) dare to address topics like human rights and international conflict. We are taken on a journey around the globe with voices from vocal and musical languages from all corners of the world.

Few master this at this level. Hats off.

Production is as always dazzling.
I won’t go over each song, but I will make on exception. ”Selbstrefentiell” is possibly the best Olivetti song I have ever heard. Plodding tempo, but with a knack of sucking me in to its own little world, pressing repeat after repeat after repeat after repeat after repeat after repeat….
To me this is a finished masterpiece.
Now i’m just waiting for the next Olivetti release.
Expectations are sky high.”

________________ In swedish_________

Varenda gång Olivetti släpper album kommenterar jag hur produktiv han är och det är svårt att inte fastna i det lite. Herregud, hur kan man få ur sig så mycket musik? Jag är sen med denna recension och ny platta är väl redan klar om jag fattat det rätt. Singeln och videon ”Common European Rot” är ute och det är väl mest en frågan om när albumet kommer.

Förresten, har du inte hört ”Common European Rot” så leta upp den. Bananas bra.

Och det är såklart det här albumet också. Som alltid. Är man bekant med Olivettis verk känner man igen sig. Olivetti har en stil som känns igen direkt, någonstans i en fusion mellan senare Kraftwerk och det bästa av Yello. Men framför allt Olivetti. Han är sin egen genre.

Det svänger och det är mungipor upp och det är ett allvar och det är eftertanke. Jag älskar när man genom instrumental musik (om än med de sedvanliga röstsamplingarna och inslag med Linnea) vågar behandla ämnen som mänskliga rättigheter och internationella konflikter. Vi får en resa över hela världen med röster på språk från alla hörn och musikaliska diton.

Det är få som behärskar det på den här nivån. Hatten av.

Produktionen är som vanligt bländande.

Jag ska inte gå in på låt för låt, men ett undantag gör jag. ”Selbstrefentiell” är kanske den bästa Olivetti-låt jag hört. Lunkande i sitt tempo och med en förmåga att suga in mig i dess egen lilla värld och trycka på repeat efter repeat efter repeat efter repeat efter repeat effter repeat efter repeat. För mig är det ett fullbordat mästerverk till stycke.

Nu väntar jag bara på nästa Olivetti-släpp. Har skyhöga förväntningar.

Advertisements