eleVen

141014

Fredrik Jonasson (from Silencio Stampa and White Birches)

“Conny Olivetti never seizes to amaze me. Few can be this incredibly prolific. This may not be impressive per se, but to do so without in any way compromising on quality and bringing out music which is the complete opposite to “second-rate” – is.

So, when in Olivetti’s world it takes an unusual long time between albums, the new album ‘eleVen’ is – of course – a double (‘Probing the Sonic Heritage’ saw the light of day in June-2013).  ‘eleVen’ does – of course – not have a single weak track either.

On the last two albums, Linnea has contributed to some tracks with her amazing vocals and she turns up here as well. The first track ‘Tara King – part one, two, three’ is really strong and clearly displays the symbiosis between Olivetti’s electronic soundscapes and Linnea’s voice.

Style-wise it’s all familiar territory; Olivetti’s patented Kraftwerk- and Yello-fragranced, yet very individual sound which has been stretched to perfection; serious darkness in a nano-second breaking up into unlimited playfulness urging you to dance.

To me, this album is the perfect, artistic culmination of the trio of albums Ley Lines”, ”Probing the Sonic Heritage” and ”eleVen”

 ————-//——————
SteffeE
141017
Sjukt noggrant kranade synthar. Väldigt bra musik!
Jag blir väldigt glad av att det är en dubbel-skiva.
Ambitiöst i denna tid av enstaka hittar.
————–//—————–
Stephen Carlsson
141019
It is a mighty fine robust album
Well done Conny
————–//—————
141023
Playing this in the van today. I like how the two main songs act as a hanger for the other pieces. That Tara King trilogy really works very well. Great stuff again!
————–//—————-
141023
It’s a real PLAY LOUD record, isn’t it
It sounds great
————-//—————–
141026
Dave Buco
Absolutely excellent.  So right up my alley.  I hear elements of Kraftwerk, early Front Line Assembly and early Skinny Puppy. A dash of Klinik as well. Remarkable release!!!
———–//——————-
141026
Jaak T Arendi
Stort tack för skivan! Alldeles underbar även om jag kanske inte är kompatibel med alla låtar men fem tummar blir det från mig!
Gillar att du har en sådan stringens i komposition och genomförande!
————//——————–
141030
A beautiful package and pretty wonderful record.
Tara King makes an arresting opening number.
Ninety minutes of great electronic music.
It doesn’t feel like 90 minutes of music. Leaves you wanting more.
————//——————–
Mikael Berglund
141104
Har nu haft tillfälle att lyssna igenom eleVen ett flertal gånger och jag kan bara hålla med Fredrik Jonasson fullt ut i det han skriver i sin recension. Ett solitt arbete på alla plan. Allt är bara så bra. Man kastas mellan mörka ambienta stycken till tunga beatbaserade sådana. Linneas röst passar som hand i handske till Connys musikstil. Till detta så har man även många fina videos att titta på också.Allt håller en hög och jämn kvalitet vilket gör det svårt att plocka ut någon favorit men två som sticker ut lite extra är The Descending Of The Nazca Plate som har ett hypnotiskt arp-spår och Man vs. Woman som lite grann bryter den övriga stilen på ett uppfriskande sätt.Tackar för det fysiska exet. Lite som lilla julafton och kan bara tillägga: Please continue as is
—————//——————
Brin Olson
141121
I spent a wonderful afternoon listening to the new album
from Swedish superstar Conny Olivetti.
I love it. His best so far and especially enjoyed the lovely Linnea’s vocals!
Conny is so creative and he has excelled himself with Eleven.
To sum it up in one word is tough,but i’ll try…
FAB-U-LOUS!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
—————–//——————–
Jim McManus
141122
Totally agree with Brin that this is Conny‘s best yet.
Looking forward to Twelve
—————//———————-
141206

The first disc is your most coherent album for sure, it sounds conceptual in the way you have designed the rhythm patterns to reappear and topically the samples meld into each other with seeming ease. It is very skeletal for sure, just glimmers of melody passing by and I like those tracks that have those melodic passages the best- Blue Sky has that radiant shimmer of it that I really like, Noize Centralis is Eno in funereal mode and with its many sampled voices and background almost is like a tribute to Kraftwerks’ Radioactivity. The centerpiece is Tara King which is a good template for the side, meanders a bit but I like the base rhythm pattern a lot and like how it reappears elsewhere.

The second disc opens with Descending and this is a cracking track! Like a bit of prime Edgar Froese to these Tangerined ears. That’s always been my favourite Olivetti- just like Human Nature off Stratagems, it is fully fleshed out, dubby and multilayered ecstacy.
Man vs Woman works on so many levels- it’s playful how the vocals and samples interplay (bit of a Beyonce-moment in there too, lyrically?). Just like Public Service Broadcasting, you have a knack of making the samples work very well in the surroundings of the music- especially in tracks like Imagination which have a nice creepy edge like the vintage 80s darkwave-artists. And tracks like Oriental Device with its mesmeric sequence has found its way onto my workout-program as one of those tracks to row endlessly by…just groovy as fuck! Reminds me very much of The Orb in their prime…..the closer Tranquility Bay with its Native American-like percussion is a very suitable way to close proceedings….

Overall I think it is your strongest album since Stratagems which is my favourite…there’s a lot of thought in this album and the experiment with vocals has worked out pretty well- I’m loving the way Linnea sang Blue Sky and Man vs Woman, the sort of throwaway vocals on Tara King appeals a bit less to me…..
Please keep making music. It’s a treasure building for sure.

—————//————————

from Meadow Music
http://meadowmusic.se/en/2014/11/conny-olivetti-eleven/

“It’s always fascinating to dive into Conny Olivetti’s electronic world. A month ago he released the double album “eleVen”, which is his eleventh one as the name implies. As with several others of his albums there’s a filmic vibe to this eventful electronica, a rather dark one with a noir feeling, which is further emphasized by the many sampled movie quotes in the songs. Three of the songs contain vocals by the singer Linnea, among them the starting track “Tara King”, a track which was present already on the last album but then in a bit shorter, instrumental version.”

—————–//———————–

from

Synth&Sequences

Skärmklipp 2015-01-01 12.15.44  Skärmklipp 2015-01-01 12.16.13Skärmklipp 2015-01-01 12.16.40

 150208
hasse fx
…sent ska en syndare skriva

Har lyssnat på denna skapelse ett antal varv sedan oktober. Det är engagerande lyssning som fordras för att dyka in i den värd Conny Olivetti bygger och jag känner mig stundom rätt vilsen i labyrinterna – utan att det nödvändigtvis behöver vara negativt. Att lyssna på de två skivorna som en helhet känns helt naturligt och nödvändigt och det går inte att ha som passiv ljudvägg.

Disk nr 1 känns kylig – ungefär som när man promenerat sig in i en okänd, skuggig och lätt otäck del av en stad och lämnat jackan hemma. Ljudbilden bygger mycket på effekter, filmcitat och metalliska rytmer – kunde vara i “New York” i Clarke’s “Rama” man befinner sig. Inte så konstigt att det “tar emot” lite att ge sig in där igen – samtidigt som det lockar! Produktionen är fantastisk. Jag likade mig inte riktigt med “Probing…” som har lite samma kyliga drag – men eleVen disk 1 är känns stilen mer utvecklad och engagerande. Tara King är förresten en hit – stort lyft med Linneas insats!

Till disk 2 har man fått på sig en jacka Tvåan känns varmare – mänskligare – än ettan, i klanger och arr. Däremot fortsätter jag att vara förvirrad – det surrealistiska intrycket från disk 1 består, med än större mängd av filmcitat. Om jag fortsätter min imaginära “vandring” från disk 1, så befolkas nu Rama-New-York till synes sterila värld av diverse varelser som kanske inte helt överensstämmer med “planen” och livet bubblar fram, och som tidigare påpekat – nästan lite dansant mot slutet.

Kan förutom Tara King, inte direkt lyfta ut någon “låt” – för mig är det disk 1 och disk 2 helt enkelt. Dock sååå skönt att få flyga iväg från den där kyliga staden i sista spåret Outrage at Tranquillity Bay och drifta iväg i tankar om behagligare platser. Kanske nästa album har sin utgångspunkt där??

eleVen är en “fullvärdig” och “professionell” produktion, till koncept, musikaliskt och ljudmässigt innehåll och det mycket fina etuiet. Jag avundas den frenesi och målmedvetenhet Conny Olivetti måste arbeta med i sina projekt – långt ifrån 99ans vanliga “sno-ihop-och-släng-ut-en-låt”-koncept. Även om det är bland det mest “maskinella” jag lyssnar på så är maskinerna själva och ev. teknik så helt ointressanta i sammanhanget – vilket är så typiskt Conny Olivetti

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s